bundis

Adjektiv

bundis oböjligt

1. (vardagligt) som är vän med någon

   1961: Trubbel, Olle Adolphson:

   Och när vi skildes var vi bästisar och bundis, och jag tog saker som du glömt med hem till dig.

   Användning: Endast predikativt.

   Etymologi: Av bundsförvant och -is.