vän

Substantiv

vän

  1. person som en annan person är nära bekant med och vars relation till denna präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit
    Till festen har vi bjudit in vänner och bekanta.

Synonymer

omtänksam, frände, vapenbroder, kamrat, kompis, polare

Antonymer

Besläktade ord

Sammansättningar

Översättningar
  • bokmål: venn (no)
  • bosniska: prijatelj m, prijateljica f
  • danska: ven (da) u
  • engelska: friend (en)
  • esperanto: amiko (eo)
  • finska: ystävä (fi)
  • franska: ami (fr), copain (fr)
  • isländska: vinur (is) m
  • italienska: amico (it)
  • japanska: 友達 (ja) (ともだち (ja), tomodachi)
  • latin: amicus (la)
  • malajiska: kawan (ms)
  • nynorska: ven
  • polska: przyjaciel (pl) m
  • ryska: друг (ru)
  • spanska: amigo (es) m, amiga (es) f
  • swahili: rafiki (sw)
  • tjeckiska: přítel (cs) m, přítelkyně f, kamarád (cs) m, kamarádka f, druh (cs) m, družka f, partner (cs) m, partnerka f, společník m, společnice f
  • tyska: Freund (de) m, Freundin (de) f

Se även

Adjektiv

vän

  1. (ålderdomligt) fin, liten eller söt; mild
fin, liten eller söt
  • tyska: anmutig (de)