butelj

Substantiv

butelj

1. flaska för dryck gjord av glas, numera oftast om gammaldags, finare flaska

   Etymologi: Av franska bouteille, "flaska" från latinets "buttis", som i sin tur kan syfta på alla möjliga typer av förvaringskärl.

   1911: Iduns kokbok, Elisabeth Östman:

   Man bör hålla en servett om buteljen, likaså bör servett användas, när tallrikarna tagas bort och sättas fram.

   Varianter: putell (vardagligt)

Synonymer