flaska

Substantiv

flaska

uttal: /ˈflàska/

en cylindrisk behållare (kärl), vanligtvis avsmalnande mot toppen så att den lätt kan förslutas, som används för förvaring av vätskor, särskilt drycker, och typiskt tillverkad av glas eller plast

Akta så att du inte välter flaskan!

Flickan drack fem flaskor läsk.
(endast i bestämd form singularis) (metonymiskt för) sprit

Synonymer

Etymologi

Ytterst ett germanskt ord med ungefärliga betydelsen "träkärl"; jämför dialektala betydelsen "korg" av engelska flask. Kognater även tyska Flasche, nederländska fles. Nuvarande betydelse kommer troligen genom återlån från senlatin flasco, som lånat ordet från ett germanskt språk. Roten är av oklart ursprung. Det kan vara besläktat med fläta (urgermanska *fleh-) med betydelsen "flätat kärl", eller möjligen med flat.

Sammansättningar

flaskbarn
flaskborste
flaskformig
flasklock
flaskpost
gasolflaska
nappflaska
plastflaska
saftflaska
vattenflaska
vinflaska
ölflaska

Synonymer

butelj

Översättningar

baskiska: botila^(eu)
bokmål: flaske^(no)
bosniska: flaša f, boca f
danska: flaske^(da) u
engelska: bottle^(en), flask^(en)
esperanto: botelo
estniska: pudel
finska: pullo^(fi)
franska: bouteille^(fr)
färöiska: fløska
isländska: flaska^(is) f

italienska: bottiglia^(it)
malajiska: botol^(ms)
nederländska: fles^(nl) f
nynorska: flaske f, flaska f
papiamento: botter
polska: butelka^(pl), flaszka^(pl)
portugisiska: garrafa^(pt)
ryska: бутылка^(ru)
spanska: botella^(es) f
tyska: Flasche^(de) f
ungerska: flaska^(hu)