bära

Verb

bära

1. förflytta något med hjälp av kroppen genom att hålla det ovanför underlaget; gå med en börda

   Besläktade ord: bärbar, buren

   Fraser: (partikelverb) bära bort, bära fram, bära in, bära ned, bära nedför, bära upp, bära uppför, bära ut, bära utför

2. hålla något tungt (t.ex. i handen, i famnen, på ryggen); föra med sig

   Fraser: (partikelverb) bära med sig, bära på

   Fraser: bära frukt, bära hundhuvudet, bära huvudet högt

3. (överfört) tyngas eller tryckas av något tungt, prövande e.d.; svara för något psykiskt krävande; lida under eller utstå något sorgligt, obehagligt e.d.

   Han bär ett stort ansvar.

4. hålla uppe eller uppbära något; hålla för en viss belastning

   Sammansättningar: bärlager

   Fraser: det må bära eller brista

5. (om kläder, accessoarer e.d.) ha på sig

   Fraser: bära syn för sägen, bära vapen

6. leda åt ett visst håll; röra sig i en viss riktning

   Fraser: bära åt skogen, dit vindarna bär, Alla vägar bär till Rom., vart ska det bära hän?

7. (reflexivt: bära sig) av en slump hända

8. (reflexivt: bära sig) reda sig ekonomiskt; gå bra (med vinst)

Fraser: (partikelverb) bära av, bära emot, bära sig åt

Synonymer