d

Substantiv

d

  1. (musik) ton med frekvens nära 293.66 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med cississ och essess
    Sammansättningar: D-dur, d-moll
    Vanliga konstruktioner: ettstrukna d, femstrukna d, fyrstrukna d, trestrukna d, tvåstrukna d
ton
  • engelska: D (en)