dager
Substantiv
dager
- dagsljus, till skillnad från nattens mörker, skuggan, eller mörkret i en grotta
- : Staffansvisan:
- Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka.
- gryning, morgon, soluppgång
- (ålderdomligt) dag
Översättningar
2. soluppgång
- tyska: Morgendämmerung (de) f, es wird Tag