dager

Substantiv

dager

  1. dagsljus, till skillnad från nattens mörker, skuggan, eller mörkret i en grotta
    : Staffansvisan:
    Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka.
  2. gryning, morgon, soluppgång
  3. (ålderdomligt) dag
1. dagsljus
  • tyska: Tageslicht (de) n
2. soluppgång
  • tyska: Morgendämmerung (de) f, es wird Tag
3. (ålderdomligt) dag
  • tyska: Tag (de) m