danska

Substantiv

danska

  1. ett språk som främst talas i Danmark
  2. kvinna från Danmark
    1920: Folklynnen, Carl Gustaf Laurin:
    Han vet också, att det finns oförskämda svenskor, eleganta danskor, trasgranna fransyskor, blyga amerikanskor och turkiska rösträttskvinnor, men det finnes inte så rysligt många av dessa sorter.
språk
  • armeniska: դանիերեն (hy) (danieren)
  • bokmål: dansk (no)
  • bretonska: daneg (br) m
  • danska: dansk (da)
  • engelska: Danish (en)
  • estniska: taani, taani keel
  • finska: tanska (fi)
  • franska: danois (fr) m
  • isländska: danska (is) f
  • italienska: danese (it)
  • limburgiska: Dieënsj (li) n
  • polska: duński (pl)
  • ryska: датский (ru)
  • spanska: danés (es) m
  • tyska: Dänisch (de) n
  • volapük: Danänapük (vo)
kvinna från Danmark
  • bokmål: danske (no) m
  • bretonska: Danez f, (mindre vanligt) Danadez (br) f
  • engelska: Dane (en)
  • finska: tanskalainen (fi) nainen (fi)
  • franska: Danoise (fr) f
  • litauiska: danė (lt) f
  • polska: Dunka (pl)
  • ryska: датчанка (ru) f
  • spanska: danés (es)
  • tyska: Dänin (de) f

Adjektiv

danska

  1. böjningsform av dansk
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: danska