dekagon

Substantiv

dekagon

  1. (geometri) tiohörning; en plan geometrisk figur med tio sidor
    Etymologi: Av grekiska δεκα (deka, ”talet tio”) + γωνία (gonia, vinkel).
    Hyperonymer: polygon, månghörning

Synonymer

tiohörning

Kohyponymer

Översättningar
  • engelska: decagon (en)
  • finska: kymmenkulmio
  • tyska: Dekagon n
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: dekagon