djävul

Substantiv

djävul

1. (tänkt) varelse som representerar all ondska

   Varianter: jävul

   Besläktade ord: djävla, jävla, djävlas, jävlas, djävlig, jävlig, djävulsk, djävulskap, jävelskap, djävulstyg

   Se även: diabolisk

   Fraser: djävlar anamma

   Etymologi: Fornsvenska diævul, fornisländska diǫfull, nyisländska djöfull, äldre danska dævel, danska djævel, fornsaxiska diaƀol, diuƀal, fornengeleksa dèofol, déofel, engelska devil, fornhögtyska tiuval, tioval, medelhögtyska tiuvel, tievel, tyska Teufel, gotiska diabaulus, av latinets diabolus, grekiska διάβολος (diábolos) ’förtalare’ ’anklagare’, till verbet διαβάλλειν (diavállein) ’falskeligen eller ondskefullt anklaga någon’, av διά (diá) ’genom’ och βάλλειν (vállein) ’kasta’. Jämför diabolisk.

Synonymer

djävel, jävel, jäkel, demon, djävulen, Satan, ängel, fan, satan