fan

Interjektion

fan

1. en av svenskans vanligaste svordomar

   Användning: Ordet används ensamt som utrop, men även i många konstruktioner, och syftar på djävulen; .

   Fraser: fan i helvete, fan också, ge fan i, ta sig fan på, det var själve fan, det vete fan, för fan

Synonymer

i helvete, jävlar, djävul, djävel, djävulen, fasen, supporter, beundrare, satan, anhängare, jävel

Adverb

fan

1. förstärkande, aggressivt utfyllnadsord då det står intill ett interrogativt pronomen

   - Vad fan är det här? Vem fan har ställt en tom öl i kylen?

   - Hur fan ska jag kunna veta det?

   Se även: fasingen, fasiken

Substantiv

fan

1. djävulen (fungerar i praktiken som egennamn men skrivs ändå oftast med liten bokstav)

   Etymologi: Från fornsvenska fænden (1452), fennen, fænyn m. fl. former; liksom motsvarande danska fanden, äldre danska även fænden, sen fornnordiska fendinn, sannolikt lånat från (medellågtyska eller) nordfrisiska fannjen, fannen, fännen, egentligen p. pr. av frisiska fandia "besöka" (fornsaxiska fandōn, fornengelska fandian "fresta", medelnederländska vanden "hemsöka"). Formen fan har uppstått antingen därigenom att e bortfallit mellan två n, av vilka det sista bortfallit (jfr annan: ann) eller därigenom att -en uppfattats såsom bestämd artikeln. I samma betydelse användes i fornsvenskan även (och tidigare) fjande (se fiende), liksom motsvarande ord i övriga germanska språk.

   Användning: Ordet har alltid så gott som uteslutande tillhört det vardagliga talspråket (i synnerhet det folkliga eller lägre). I många uttryck är den egentliga betydelsen av ordet numera starkt förbleknad; jämför djävul.

   Fraser: Man skall inte måla fan på väggen, Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.

2. (nedsättande, vardagligt) en, person; används oftast om personer och ibland saker

   Det var en lurig fan.

3. beundrare (av artist el. liknande)

   Han har ett fan.

   Etymologi: Av engelska fan, en förkortning av fanatic.

4. sidoform till fana

   Varianter: fana, fane

5. (zoologi) benämning på den av mer eller mindre tättsittande strålar bildade del av en fjäder som befinner sig på ömse sidor om skaf­tet

   Etymologi: Av lågtyska fāan, biform till medellågtyska vane "fana" (se fana); jämför tyska Fahne, Fan.