duggregn

Substantiv

duggregn

  1. (meteorologi) lätt regn
    1931: Höstens skuggor, Agnes von Krusenstjerna:
    Hon kunde varit ödet självt, där hon traskade fram i duggregn och mörker, ett dystert mumlande öde, Adeles eget, med förkrympta och vissnade lemmar under den svarta högtidsdräkten.
    2009: Underkylt regn (SMHI):
    Underkylt duggregn kan falla från moln, stratusmoln, där temperaturen är under noll grader.
    Besläktade ord: duggregna

Synonymer

dugga

lätt regn
  • bokmål: yr (no) n
  • engelska: drizzle (en)
  • nederländska: motregen (nl) m
  • nynorska: yr n
  • polska: mżawka (pl)
  • ryska: изморось (ru) f
  • tyska: Nieselregen (de) m, Sprühregen (de) m