regn

Substantiv

regn

(meteorologi) nederbörd i smält form
(meteorologi) typ av väder då regn faller
(meteorologi) regnväder, regnskur; tidsperiod under vilken regn faller

Etymologi: Tidigare stavat rägn, sedan fornsvenska ræghn, - fornnordiska regn, av urgermanska *regna-, varav även engelska rain, tyska Regen, m.fl. Vidare ursprung ovisst, men möjligen går det tillbaka till ett urindoeuropeiskt *reg-, "fuktig", "våt", som också kan ha givit latin rigare, "vattna", "väta" (jämför irrigation).

Besläktade ord: regna, regnig

Sammansättningar: duggregn, hällregn, pengaregn, regnbåge, regnbågshinna, regncape, regndroppe, regnkappa, regnmoln, regnområde, regnrock, regnskog, regnvatten, regnväder, spöregn, ösregn

Synonymer

skur

Fraser

regnet står som spön i backen
efter regn kommer sol

Översättningar

armeniska: անձրև (andzrev)
baskiska: euri^(eu)
bokmål: regn^(no) n
chamorro: uchan
danska: regn^(da) n
engelska: rain^(en)
finska: sade^(fi)
franska: pluie^(fr) f
färöiska: regn^(fo) n
isländska: regn^(is) n
italienska: pioggia^(it)
japanska: 雨^(ja) (あめ^(ja), ame)
kurdiska: baran^(ku) f

latin: pluvia^(la) f
malajiska: hujan^(ms)
nederländska: regen^(nl)
nynorska: regn n
polska: deszcz^(pl) m
ryska: дождь^(ru) m
slovakiska dažď m
spanska: lluvia^(es)
tjeckiska: déšť^(cs) m
tyska: Regen^(de) m
ungerska: eső^(hu)
zhuang: fwn