dymmelonsdag

Substantiv

dymmelonsdag

1. (kristendom) onsdagen i stilla veckan (före påsk), som inleder påskfriden då tystnad och stillhet ska råda, arbetet vila och kringgärningar undvikas

   Användning: Främst i bestämd form singular.

   Holonymer: stilla veckan

   Kohyponymer: palmsöndagen, blåmåndag, vita tisdagen, svarta tisdagen, stinnkaketisdagen, skärtorsdag, långfredag, påskafton

   Etymologi: Namnet dymmelonsdag kommer av att man i äldre tid använde en dymmel, kläpp av trä, i stället för en kläpp av metall i kyrkklockan för att sammankalla församlingen under påsken. Träkläppen, eller det tyg som virades runt den ordinarie metallkläppen, gav ett dovt ljud i kyrkklockan och användes vid ringningen eftersom frid skulle råda från dymmelonsdagen fram till påskafton.

Wikipedia har en artikel om: dymmelonsdag