e

Verb

e

  1. vardaglig, talspråkshärmande stavningsvariant av är

Substantiv

e

  1. (musik) ton med frekvens nära 329.63 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med dississ och fess
    Sammansättningar: E-dur, e-moll
    Vanliga konstruktioner: ettstrukna e, femstrukna e, fyrstrukna e, trestrukna e, tvåstrukna e
ton
  • engelska: E (en)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: e (tal)