egenart

Substantiv

egenart

  1. utmärkande beskaffenhet eller karaktär
    1947: Rolf de Marés svenska balett, s. 25, Rolf de Maré m.fl. (översättning av Bengt Häger):
    Enligt min mening har det, varje gång Djaghilev använt sig av icke-ryska kompositörer, medfört ett försvagande av egenarten i hans produktion.
    Besläktade ord: egenartad

Synonymer

särart, särprägel

utmärkande beskaffenhet eller karaktär
  • franska: particularité (fr) f