enslig

Adjektiv

enslig

(om plats) som ligger långt borta från (större) mänskliga samhällen

De bestämde sig för att träffas på den ensligaste plats de kände till.

Inbrotten drabbade främst familjer som bodde ensligt.

Ensligt belägna villor är värst drabbade.
ensam

Etymologi: Fornsvenska enseliker, motsvarande norska enslig, isländska einsligr; till genitivformen av en, räkneord; jämför enlig, ensklig.

Besläktade ord: ensling

Synonymer

avsides, ödslig, öde

Översättningar

som ligger långt borta från (större) mänskliga samhällen

tyska: abgeschieden^(de)

ensam

tyska: einsam^(de), allein^(de)