etter

Adverb

etter

1. i frasen etter värre

Substantiv

etter n

1. giftig vätska, i synnerhet gift från orm, drake eller annan reptil /eller djur/

   1814: Lorenzo Hammarspik, Esaias Tegnér:

   Nu var du stursk och högt förnäm, du spydde eld och etter.

   1917: Bibeln, Femte Mosebok kap.32:

   Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.

2. gift
3. (ålderdomligt) ondska; vrede; avund, hat

Etymologi

Från fornsvenska eter från fornnordiska eitr, besläktat med isländska eitur, danska edder, tyska Eiter, fornsaxiska ĕttar och fornengelska ăttor, bildat genom r-suffix på germanska ait-, indoeuropeiska oid-, som återfinns i grekiska οἶδος, "böld".

Besläktade ord

• ettra
• ettrig

Sammansättningar

• etterblåsa
• etterdroppe
• ettermyra
• etternässla

Fraser

• spruta etter