excentricitet

Substantiv

excentricitet

1. (matematik) läge utanför medelpunkten; kvoten på avståndet mellan brännpunkterna och storaxeln i en ellips eller hyperbel; tal som karaktäriserar ett kägelsnitt och vanligen betecknas e
2. (om personer) egenhet, originalitet eller säregenhet i förhållningssätt, handling eller tanke

   1819: Svenska vitterheten. 1–2 (Stockholm), Hammarsköld, Lorenzo:

   Den rike grefve Banér var känd för sina excentriciteter.

   1896: Svenska bilder från sextonhundratalet (Stockholm), Tegnér, Elof Christofer:

   Impressionalismen betraktades till en början) som ett utslag af excentricitet och sensationslystnad.

Etymologi: Av senlatin eccentricus, via grekiska ἔκκεντϱος, sammansatt av grekiska ἐκ (ek, ”från”, ”ut”, ”utanför”) och grekiska κέντϱον (kentron, ”gadd”, ”medelpunkt”, ”spets”). Känt i svenskan sedan 1784.

Wikipedia har en artikel om: excentricitet