f

Substantiv

f

  1. (musik) ton med frekvens nära 349.23 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med eiss och gessess
    Sammansättningar: F-dur, f-moll
    Vanliga konstruktioner: ettstrukna f, femstrukna f, fyrstrukna f, trestrukna f, tvåstrukna f
ton
  • engelska: F (en)