förlama

Verb

förlama

  1. temporärt eller permanent beröva förmågan till frivillig rörelse (från en lem eller hel varelse)
    2015 (13 jan): Förlamade sitt offer med elpistol:
    En man i 40-årsåldern attackerade en person i Oskarström med elpistol och förlamade honom tillfälligt.
    Vanliga konstruktioner: förlama någon, förlamas av något eller någon
  2. (bildligt) göra så att någon eller något blir oförmögen till handling
    1921: Luciadagens legend, Selma Lagerlöf:
    Hon visste, att hon borde använda nattens timmar för att finna hjälp och utvägar, men hennes stora rädsla förlamade henne, så att hon blev liggande orörlig.
    2008 (8 jul): Maud Olofsson försvarade FRA-lagen (Sveriges Radio):
    Hot i dag är inte längre en invasion från en annan stat, hoten kommer i stället från sönderfallande stater, regionala stater, terrorism, spridning av massförstörelsevapen och it-attacker som riskerar att förlama samhället.
    Vanliga konstruktioner: förlama någon eller något, förlamas av något eller någon

Synonymer

lamslå, paralysera

temporärt eller permanent beröva förmågan till frivillig rörelse (från en lem eller hel varelse)
  • tyska: lähmen (de)
göra så att någon eller något blir oförmögen till handling
  • tyska: lähmen (de)