Användning:Fager är liden och aldrig har den synts mig så fager förr–åkrarne hvitgule och tunen slagna. Hem vill jag åter rida. (ur Njals saga, översatt av Albert Ulrik Bååth, 1879)
Etymologi: Fornsvenska fagher (komparativ fæghre, superlativ fægherst), fornisländska fagr, nyisländska fagur forndanska fager, fornsaxiska och fornhögtyska fagar, fornengelska fæger, gotiska fagrs, av ett urgermanskt *faʒra-, bildat med en r-avledning till roten *faʒ-, som även återfinns i fägna och, med avljud foga. Ordets ursprungliga betydelse antas vara ’lämplig’ ’passande’.