(högtidligt, poetiskt)vackert utseende; kroppslig eller själslig skönhet hos en person (särskilt en ung kvinna eller ett barn); naturskönhet hos växter (särskilt blommor)
hennes kvinnliga fägring
1886:"Han och hon", August Strindberg:
Han som [...] förförde henne och plundrade hennes skönhet och ungdom och fägring och sedan kastade bort henne som en vissen blomma [...]
1899:"Anna Svärd", Selma Lagerlöf:
Charlotte, som på den tiden var trettio år gammal, hade ännu kvar sin fulla fägring.
1976:"Bättre kan det inte sägas", Stig Claesson:
Snart blommar de kastanjeträd som skuggar våra skolgårdar och barn ska sjunga för vidöppna fönster om den blomstertid och den fägring som komma skall.
Etymologi: Av fornsvenska fæghrindf, avledning till fägra.