front

Substantiv

front

  1. linje som utgör gräns mellan stridande parter i krig, om de delar av armé som är närmast fienden, område i krig där strig pågår; utvidgat om stridslinje i politisk eller ideologisk kamp, även om politisk organisation (vanligen om radikala grupper) befrielsefront
    Soldaterna blev skickade till fronten.
    Liberalerna organiserade en enad front mot politisk extremism.
    De har planer på att bilda en folkfront mot rasblandning.
  2. område för verksamhet av något slag
    Hur går det på arbetsfronten, då?
  3. framsida på (större) föremål
    Bilens front var totalförstörd.
  4. (meteorologi) gränsskikt mellan högtryck och lågtryck; varmfront, kallfront
    På söndagen blåser fronten in över södra Skandinavien.

Synonymer

stridslinje, fasad, framsida

Etymologi

  1. Sen 1679 av franska front "framsida; panna; stridslinje", av latinska frons med samma betydelse.
  2. Sen 1930-talet, se 1.
  3. Sen 1728, se 1.
  4. Sen 1874, se 1.

Besläktade ord

Sammansättningar

Översättningar
  • engelska: front (en) (1, 3)
  • franska: front (fr) m (1, 4), devant (fr) m (3)
  • polska: front (pl)
  • tyska: Front (de) f