krig

Substantiv

krig

uttal: /kriːg/

väpnad konflikt mellan flera parter som exempelvis nationer, stater, fraktioner och arméer; även mer generellt om (obeväpnade) konflikter

Ett våldsamt krig bröt ut mellan grannstaterna.

Resebyråerna försöker konkurrera ut varandra med hjälp av ett priskrig.

Forskarna är oroliga för ett omfattande atomkrig.

Etymologi: Sen fornsvenska kri, krigh "ansträngning, motstånd, strid, krig" av lågtyska krich "krig, strid", besläktat med medelhögtyska kriegen "anstränga sig, kämpa", modern tyska kriegen "få erhålla".

Antonymer: fred

Sammansättningar: atomvapenkrig, krigarhjärta, krigföring, krigsbarn, krigsbrott, krigsdans, krigsfilm, krigsförklaring, krigsgud, krigsherre, krigshjälte, krigshär, krigslist, krigsmålning, krigsrätt, krigsspel, krigståg, krigsår, kuddkrig, luftkrig, ordkrig, priskrig, tvåfrontskrig, vattenkrig, världskrig

Synonymer

ofred, väpnad konflikt, strid, slag

Översättningar

väpnad konflikt

bokmål: krig^(no) m
bosniska: rat^(bs) m
danska: krig^(da) u
engelska: war^(en)
esperanto: milito
finska: sota^(fi)
franska: guerre^(fr) f
italienska: guerra^(it) f
japanska: 戦火^(ja) (senka)
latin: bellum^(la) n, guerra^(la) f

lettiska: karš^(lv)
malajiska: perang, perang
nederländska: oorlog^(nl) m
nynorska: krig m
polska: wojna^(pl) f
portugisiska: guerra^(pt) f
ryska: война^(ru); (vojna)
spanska: guerra^(es) f
tyska: Krieg^(de) m