frångå

Verb

frångå

1. (transitivt) avvika från; inte följa, utan göra något annat i stället (ofta än det som tidigare varit normen eller utlovat)

   Vi frångick rutinerna den fredagen: i stället för att äta hemma så gick vi ut på restaurang.

   Hon frångick sitt ord när hon inte betalade för skadorna.

Synonymer