gärning

Substantiv

gärning

  1. handling; bedrift
    Sammansättningar: Apostlagärningarna, konungagärning, gärningsbeskrivning, gärningskvinna, gärningslära, gärningsman, gärningsmannaprofil, gärningsort, illgärning
    Hon tog tjuven på bar gärning.

Synonymer

verk, handling, dåd

handling
  • finska: teko (fi)
  • italienska: azione (it), operato (it)
  • polska: uczynek (pl), działanie (pl)
  • tyska: Tat (de) f, Werk (de) n, Handlung (de) f