gast

Substantiv

gast

• uttal: /gast/

1. besättningsmedlem på fartyg

   Skonaren seglade från Göteborg med 20 gastar ombord.

   Etymologi: Sen 1798 av lågtyska och nederländska gast med samma betydelse. Från början identiskt med gäst.

2. (ålderdomligt, vanligt i Sydsverige och Västergötland) spöke

   In i rummet trädde en blek och skrämmande gast.

   Etymologi: Sen yngre fornsvenska gaster, troligen av frisiska gast "(ond) ande". Besläktat med engelska ghost och tyska Geist. Se även geist.

Besläktade ord: gasta

Fraser: femton gastar på död mans kista - från äldre dryckesvisa, främst förknippat med piratverksamhet

Synonymer