gatt
I betydelsen "öppning" belagt 1763; i betydelsen "trångt farvatten" sedan 1840. Inlånat från lågtyska eller nederländska gat (”hål, öppning”), som liksom fornnordiska gat med liknande betydelse kommer från urgermanska *gatan, varav även engelska gate. Troligen även besläktat med gata. Möjligen kommer det germanska ordet från en urindoeuropeisk rot *ǵʰed-, "hål", "ha avföring", och är i så fall besläktat med grekiska chezein (varav hematochezi).
Ordet förekommer platsnamn såsom Kattegatt och Danziger gatt.