genstörtig

Adjektiv

genstörtig

1. mycket motsträvig

   1875: Teckningar och drömmar. (Svenska Familj-Journalen):

   »Martha», sade fru Ursula, »icke får du vara genstörtig mot henne, om hon verkligen är din mor […].»

Synonymer

Etymologi

Av fornsvenska genstørtogher, av styrta sik gen (”kasta sig mot”), se även gen- och gen.