gren
Substantiv
gren u (även n)
- från träd eller buske hård utstickande del som bär mindre kvistar eller blad
- Akta så att du inte kör in i grenen.
- Besläktade ord: grena (reflexivt verb)
- en organisation eller dylikt som kommer från eller tillhör en större organisation eller dylikt; inriktning
- viss sorts tävling i ett sportevenemang
- (anatomi, vardagligt) området där benen går ihop med torson
- 1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:
- En gång [...] tyckte Aron att [Robert] [...] inte lydde kvickt nog, och han gav sin lille dräng en spark i själva grenet.
- Mät insidan av byxbenet från grenen ned till byxans nederkant.
- 1949: "Utvandrarna", Vilhelm Moberg:
Synonymer
sportgren, disciplin, filial, kvist, trädgren, skrevÖversättningar
del på träd och buskar
- engelska: branch (en)
- finska: oksa (fi)
- franska: branche (fr) f
- isländska: grein (is)
- litauiska: šaka (lt) f
- nordsamiska: oaksi
- polska: gałąź (pl) f, konar (pl) m
- tyska: Ast (de) m, Zweig (de) m
del-organisation
- engelska: branch (en)
- franska: branche (fr) f
- polska: dział (pl) m
- tyska: Zweig (de) m
viss sorts tävling
- engelska: event (en)
- franska: discipline (fr)
- polska: dyscyplina (pl) f
- tyska: Sportart (de) f, Disziplin (de) f
området där benen går ihop med torson
- franska: entrejambe (fr) f
- polska: krocze (pl) n
