greve
Substantiv
greve
- en adelstitel
- person med grevetitel
- Etymologi: Av medellågtyska .
- Besläktade ord: grevinna, grevskap
- Sammansättningar: borggreve, grevebrev, grevetitel, majgreve, markgreve, pfalzgreve, riksgreve
- Fraser: i grevens tid
Översättningar
Översättningar
- bokmål: greve (no) m
- danska: greve
- engelska: count (en) (utom Storbritannien) , earl (en) (i Storbritannien)
- finska: kreivi (fi)
- franska: comte (fr) m
- frisiska: greve
- isländska: greifi (is)
- italienska: conte (it) m
- japanska: 伯爵 (ja) (はくしゃく, hakushaku)
- latin: comes m
- nederländska: graaf (nl) m
- nynorska: greve m
- polska: hrabia (pl)
- portugisiska: conde (pt) m
- slovenska: grof (sl) m
- spanska: conde (es) m
- tjeckiska: hrabě m
- turkiska: kont (tr) m
- tyska: Graf (de) m
- ungerska: gróf (hu)