greve

Substantiv

greve

  1. en adelstitel
  2. person med grevetitel
Etymologi: Av medellågtyska .
Besläktade ord: grevinna, grevskap
Sammansättningar: borggreve, grevebrev, grevetitel, majgreve, markgreve, pfalzgreve, riksgreve
Fraser: i grevens tid
Översättningar
  • bokmål: greve (no) m
  • danska: greve
  • engelska: count (en) (utom Storbritannien) , earl (en) (i Storbritannien)
  • finska: kreivi (fi)
  • franska: comte (fr) m
  • frisiska: greve
  • isländska: greifi (is)
  • italienska: conte (it) m
  • japanska: 伯爵 (ja) (はくしゃく, hakushaku)
  • latin: comes m
  • nederländska: graaf (nl) m
  • nynorska: greve m
  • polska: hrabia (pl)
  • portugisiska: conde (pt) m
  • slovenska: grof (sl) m
  • spanska: conde (es) m
  • tjeckiska: hrabě m
  • turkiska: kont (tr) m
  • tyska: Graf (de) m
  • ungerska: gróf (hu)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: greve