adel

Substantiv

adel

  1. samhällsklass med nedärvda privilegier garanterade av staten såsom skattefrihet, rätt till reserverade ämbeten och rätt till anspråk på kronan: adelsman
    Adeln stödde kungens hårda beskattning av bönderna.
    Antonymer: oadel
    Etymologi: Från lågtyska adel (”adel”), besläktat med odal, ädel.
    Besläktade ord: adelsk, adla, adlig
    Sammansättningar: adelsbrev, adelsdam, adelskalender, adelskap, adelskvinna, adelsman, adelsmöte, adelsprivilegier, adelsstolt, adelstitel, fattigadel, högadel, lågadel
    Se även: baron, baronessa, drottning, landriddare, friherre, friherrinna, fru, frälse, furste, greve, grevinna, hertig, hertiginna, jarl, kung, kejsare, kejsarinna, kronprins, kronprinsessa, markis, prins, prinsessa, riddare

Synonymer

aristokrati, frälse, överklass

samhällsklass
  • albanska: fisnikëri, bujari (sq)
  • engelska: gentry (en), nobility (en)
  • finska: aateli (fi), aatelisto (fi)
  • franska: noblesse (fr) f
  • kinesiska: 貴族/贵族 (zh) (guìzú)
  • polska: szlachta (pl)
  • portugisiska: nobreza (pt), aristocracia (pt)
  • spanska: nobleza (es) f
  • tyska: Adel (de) m