häng

Substantiv

häng

1. (vardagligt) det att umgås förstrött och utan direkt aktivitet; det att hänga

   2010 (25 okt): Social aktivitet för alla åldrar (Sydsvenskan):

   Hänget i stadskärnorna skiljer sig även från hänget på ungdomsgården och fyller därför en annan funktion.

   Sammansättningar: nöjeshäng, parkhäng

2. egenskap för byxor att ha hasat ned så att underbyxorna synliggörs

   2007 (17 nov): Hur mycket häng har du? (Helsingborgs Dagblad):

   Men det betyder inte att alla i klassen tycker att det är snyggt med häng i brallorna och djupa urringade tröjor.

   Sammansättningar: hängbyxor

Verb

häng

1. böjningsform av hänga