hänga

Verb

hänga

• uttal: 'häng,a

1. (om föremål) vara (löst) fastsatt ofta på en vägg eller ett i tak i en eller flera punkter vanligt längst upp på föremålet, så att detta befinner sig i jämviktsläge i ett gravitationsfält

   Det hänger tre stora tavlor på väggen.

   Fönsterputsaren halkade på stegen och hängde snart utmed väggen, livrädd att tappa taget om stupröret han klamrade sig fast vid.

2. placera något i positionen (1) ovan

   Häng tavlan på den bortre väggen!

3. (med 'på') bero på, vara villkorat av

   Huruvida jag cyklar till stan i morgon hänger på vädret.

4. (schack, om pjäs) kunna bli slagen
5. (reflexivt: hänga sig) begå självmord genom att fästa ena änden av ett rep i taket (eller annan punkt ovanför huvudhöjd) och som en snara dra en ögla av andra änden runt halsen, så att lufttillförseln vid halsen stryps när individen tappar fotfästet och hålls uppe endast av repet som drar åt runt halsen

   Han hade hängt sig.

6. avrätta någon med metoden (5) ovan

   Saddam Hussein, Iraks tidigare diktator, hängdes den 30 december 2006 i Bagdad.

7. (reflexivt: hänga sig, om (digitala) apparater) sluta kunna ta emot eller skicka information (särskilt om datorer)

   Attans! Nu har tangentbordet hängt sig igen.

8. fördriva tiden med triviala sysslor

   Sitt inte bara här och häng!

9. luta sig /över något/

   Du får inte hänga över räcket; du kan falla från balkongen och skada dig riktigt allvarligt.

10. (slang) umgås

    Ska vi hänga senare?

Grammatik: Preteritumformen hang förekommer stundom dialektalt eller vittert.

Besläktade ord: häng, hängare, hänge, hängig, hängning, hängsle

Fraser: hänga efter, hänga med, hänga på, hänga upp, hänga ut

Synonymer