hängmatta

Hängmatta

Substantiv

uttal: /ˈhɛ̀ŋˌmata/

viloplats i duk eller nät som hängs mellan två upphöjda punkter; hammock

Hon tog sig en tupplur i hängmattan.

Etymologi

I svenskan sedan 1679. Av nederländska hangmat, som är en folketymologisk ombildning (jämför hänga och matta) av spanska hamaca (jämför hammock), av hamaka på det karibiska språket taino; ordet upptogs i spanskan av Christofer Columbus vid resor i Västindien.

Översättningar

engelska: hammock^(en)
finska: riippumatto^(fi)
franska: hamac^(fr)
interlingua: hamaca
italienska: amaca^(it)

nederländska: hangmat^(nl)
polska: hamak^(pl) m
spanska: hamaca^(es)
tyska: Hängematte^(de) f