håg

Substantiv

håg

  1. tanke, sinne, sinnesstämning, lynne, lust, böjelse
    1842: Rosen på Tistelön, Emelie Flygare-Carlén:
    Alla försök att uppliva hans håg till något yrke voro fåfänga.
    1882: Dexippos (Dikter I), Viktor Rydberg:
    Zeus, giv släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasi!
    1891: Vapensmeden, Viktor Rydberg:
    - Och jag, Jonas Drysius, tillade denne med dyster håg
    1924: Chefen fru Ingeborg, Hjalmar Bergman:
    Hon fick för varje dag eller snarare natt allt större avsmak för den rucklare, som tydligen inte hade håg för annat än slappa och förslappande njutningar.
    1941: Den nye läraren på Singleton, Louis de Geer:
    Jag har mest håg att ägna mig åt lärarekallet.
    1976: Friedmans hus, Rita Tornborg:
    Av oss sonsöner krävde man brinnande håg för studier.
    1981: Din lycka är min, Kerstin Thorvall:
    Och en dag, när han glad i hågen skramlade med sitt svärd på borggården och ropade: "Här är jag", fanns det inte någon vävnad kvar.
    1999: Kvinnan i sin helhet, Germaine Greer (översättning av Barbro Lagergren):
    Ambitiösa manliga politiker måste visa upp att de är lyckligt gifta, vare sig deras håg står till damer eller ej.
    2011: ”Högljudd opinion står i vägen för GM-grödorna” (Dagens Nyheter), Torbjörn Fagerström:
    Europa står på perrongen och tittar på – och dess unga forskarbegåvningar ställer sin håg till andra branscher.
    Varianter: hug
    Sammansättningar: eldhåg, hågfällas, hågkomst, håglös, håglöshet
    Fraser: glad i hågen, slå ur hågen, ta Gud i hågen
    Se även: komma ihåg
    Etymologi: Av fornsvenska hugher, hogher, av fornnordiska hugr, jämför isländska och färöiska hugur samt danska hu och norska hug. Ursprungligen av urgermanska *hugaz, varav även gotiska böjelse, intresse, sinne