hug

Substantiv

hug

  1. (ålderdomligt) variant av håg
    1907-1912: En blå bok, August Strindberg:
    Må nu den forskningsresande komma, som upptäcker det oupptäckta landet, eller som inträder i det Heliga Lhassa, men med fromt sinne och vördnad i hugen!
    1913: Kvädet om Atle (Poetiska Eddan), översättning av Erik Brate:
    »Hell, faren hurtiga, dit hugen er lockar!»
    1914: Grotte får trälbarnen (Dikter I), Viktor Rydberg:
    Kungen sitter kvar och känner hugen vek vid de egna barnens kvitter, fågellock och fågellek.
  1. Besläktade ord: hugad, hugna, hugnad, hugnelig, hugnesam, hugsa, håg
    Sammansättningar: hugfästa, hugfästelse, hugskott, hugstor, hugsvala