hål

Substantiv

hål

  1. urgröpning i ett material
    Han borrade ett hål i skivan.
    Det är inte roligt att trampa ner i ett hål.
    Barnet fick hål i tänderna.
  2. öppning som går igenom ett föremål eller ett material
    Det enda resultatet av cykelvurpan var att hon fick ett hål på byxknät.
    Han har hål i både öron och näsa.
  3. (golf) del av banan man spelar på
    Skall vi gå några hål?
  4. (bowling) uppställning, utan kägla nummer 1, med minst två käglor och där käglorna är uppdelade i minst två grupper (med minst en tom kägelpositions mellanrum)

Synonymer

grop, håla, kavitet, gap, öppning, glugg, tomrum

Sammansättningar

Fraser

urgöpning
  • bokmål: hull (no) n
  • engelska: hole (en)
  • finska: reikä (fi)
  • franska: trou (fr)
  • italienska: buco (it) m
  • nynorska: hol n
  • tyska: Loch (de)
  • älvdalska: uol n
öppning som går genom föremål eller material
  • bokmål: hull (no)
  • engelska: hole (en)
  • finska: reikä (fi)
  • franska: trou (fr)
  • nynorska: hol n
  • tyska: Loch (de)
bowling
  • engelska: split (en)