hålrum

Substantiv

hålrum

  1. område i rummet vilket är i det närmaste fullständigt omslutet av solitt material, men som i sig inte är fyllt av annat än omgivande atmosfär eller annan fluid
område i rummet vilket är i det närmaste fullständigt omslutet av solitt material, men som i sig inte är fyllt av annat än omgivande atmosfär eller annan fluid
  • tyska: Hohlraum (de) m, Aushöhlung f