högläsning

Substantiv

högläsning

  1. praktiken att läsa högt (för andra åhörare); uppläsning
    1913: Pedagogisk tidskrift:
    Det är nämligen så, att gossarnas oregelbundna andning vid högläsning innebär anlag för stamning, som undervisningen måste taga hänsyn till.
    Besläktade ord: högläsa
Översättningar
  • franska: lecture (à haute voix)
  • tyska: Vorlesen n