habitus
Substantiv
habitus
- hållning, yttre skick
- (biologi) ett djurs eller en växts allmänna utseende, de sammanlagda kännetecknen för ett djur eller växts yttre
- (mineralogi) det allmänna utseendet hos en kristall
- (sociologi) sammantaget om en persons livsstil, värderingar, benägenheter och förväntningar
- (medicin) en persons utseende, med utgångspunkt i vad det innebär gällande personens hälsotillstånd och eventuella sjukdomsanlag
- Etymologi: Av latin habitus, yttre gestalt, klädnad, tillstånd.
Synonymer
vanaÖversättningar
hållning, yttre skick
- tyska: Habitus (de) m
biologi
mineralogi
sociologi
- tyska: Habitus (de) m
medicin
