handgemäng

Substantiv

handgemäng

1. slagsmål mellan två eller flera personer med nävarna

   1883: Nordisk familjebok:

   Före eldvapnens införande och under deras första tid afgjordes striderna med handgemäng, hvarvid den besegrade icke sällan helt och hållet nedgjordes.

   2011 (8 aug): Kioskägare brottades med rånare (Västerbottens-Kuriren):

   Det blev handgemäng när en spelbutik i Umeå på måndagsmorgonen utsattes för ett rånförsök.

Synonymer