hets

Substantiv

hets ~en

  1. hetsjakt
  2. förhållande att någon försöker egga någon till något
  3. jäkt, jäktande, brådska
    Etymologi: Av hetsa.
jäkt
  • finska: kiire (fi), hoppu (fi)

tyska: Hast f, Eile f,Hetzerei f