hjärna
Substantiv
hjärna
- (anatomi) det organ, beläget i skallen med vilket levande varelser tänker och kontrollerar kroppen
- Hjärnan är uppdelad i två hjärnhalvor, som är uppdelade i flera lober.
- (överfört) den som tänker och planerar
- Han är hjärnan bakom det nya initiativet
Meronymer
- frontallob
- pannlob
- temporallob
- parietallob
- occipitallob
Sammansättningar
- aphjärna
- hjärnaktivitet
- hjärnbalk
- hjärnbark
- hjärnblödning
- hjärncancer
- hjärncell
- hjärndöd
- hjärnfeber
- hjärnforskare
- hjärnforskning
- hjärnfunktion
- hjärngymnastik
- hjärnhalva
- hjärnhinna
- hjärninfarkt
- hjärninflammation
- hjärnkapacitet
- hjärnkirurg
- hjärnkirurgi
- hjärnkontoret
- hjärnlob
- hjärnmassa
- hjärnoperation
- hjärnsjukdom
- hjärnskada
- hjärnskakning
- hjärnskrynklare
- hjärnskål
- hjärnsläpp
- hjärnsubstans
- hjärnstam
- hjärnsubstans
- hjärntrust
- hjärntumör
- hjärntvätt
- hjärnuppmjukning
- hjärnverksamhet
- hjärnvindling
- lillhjärna
- reptilhjärna
- storhjärna
Homofoner
Översättningar
organ
- bokmål: hjerne m
- bosniska: mozak m
- danska: hjerne (da)
- engelska: brain (en)
- esperanto: cerbo
- estniska: aju
- finska: aivot (fi) pl.
- franska: cerveau (fr)
- italienska: cervello (it) m
- krimtatariska: mıy
- latin: cerebrum n
- meänkieli: aivo
- nederländska: hersenen (nl) pl., hersens (nl) pl.
- nynorska: hjerne m
- polska: mózg (pl)
- ryska: мозг (ru) m, головной мозг (ru) m
- spanska: cerebro (es)
- turkiska: beyin (tr)
- tyska: Gehirn (de)
den som tänker och planerar
- engelska: brain (en)
- finska: aivot (fi) pl.
- tyska: Gehirn (de) n, Hirn (de) n
