skalle
Substantiv
skalle
- (anatomi) del av ett ryggradsdjurs skelett som utgör huvudet
- Numera mäter forskarna inte längre skallen hos människor.
- (allmännare) huvud, ofta med tonvikt på hårdhet; (vardagligt) med tonvikt på avsaknad av intelligens, fantasi e.d.
- Fraser: per skalle, dansk skalle, få på skallen
Synonymer
kranium,
knopp,
huvud
Sammansättningar
Översättningar
huvudets skelett
- arabiska: جُمْجُمَه
- armeniska: գանգ (gang)
- bokmål: (hode)skalle
- danska: hovedskal
- engelska: skull (en)
- estniska: kolju
- finska: kallo (fi), pääkallo (fi)
- franska: crâne (fr)
- grekiska: κρανίο (el)
- indonesiska: tengkorak (id)
- isländska: hauskúpa (is)
- italienska: cranio (it)
- japanska: 頭蓋骨 (ja) (zugaikotsu), 頭骨 (toukotsu)
- koreanska: 두개골 (ko)
- lettiska: galvaskauss (lv)
- litauiska: kaukolė
- nederländska: schedel (nl)
- polska: czaszka (pl) f, czerep (pl) m skämtsamt
- portugisiska:
- brasiliansk portugisiska: crânio (pt)
- portugisisk portugisiska: crânio (pt)
- rumänska: craniu (ro)
- ryska: череп (ru)
- slovakiska: lebka
- slovenska: lobanja (sl)
- spanska: calavera (es)
- tjeckiska: lebka (cs)
- turkiska: kafatası (tr)
- tyska: Schädel (de) m
- ungerska: koponya (hu)
- älvdalska: skolle
huvud
- polska: łeb (pl) m, pała (pl) f vardagligt
- tyska: Kopf (de) m, Birne (de) f