holk

Substantiv

holk

  1. konstgjort bo för fåglar i form av en täckt trälåda med en mindre öppning som ingång: fågelholk; (vardagligt) i överförd betydelse om person som framstår som oförstående, förvirrad, okunnig eller dum
    Sparvarna har använt vår holk i över tjugo år nu.
    De utländska journalisterna såg ut som fågelholkar vid den helt svenskspråkiga presskonferensen.
    Etymologi: fornsvenska holker (”urholkat föremål”), avledning av hål.
  2. krans av högblad kring blomkorgen på vissa växter
  3. (ålderdomligt) typ av större handelsfartyg under medeltiden; även om äldre eller slitet fartyg
    Den gamla holken stretade fram längs kajen.
    Etymologi: fornsvenska holker, av medellågtyska holk, hulk.
  4. (slang) viss mängd cannabis i form av en (stoppad) pipa, mer sällan om cigarett
    Vill du röka en holk innan vi går ut?

Synonymer

skorv, skuta

Sammansättningar

bo för fåglar
  • tyska: Brutkasten (de) m
krans av högblad kring blomkorgen
typ av större handelsfartyg under medeltiden
viss mängd cannabis