hugsvala
Verb
hugsvala
- (ålderdomligt) skänka tröst
- 1857: Singoalla, Viktor Rydberg:
- Hon talade till den döende fru Helena sköna ord och hugsvalade henne med att ofta nämna ditt namn.
- 1891: Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf:
- Må ni slippa att se de gamla sänkta i sorg, som ni inte kan hugsvala!
- 1898: Sång efter skördeanden, Erik Axel Karlfeldt:
- Här hugsvalades far och farfar en gång av den surrande bondviolin.
- 1916: Det kallas vidskepelse, Dan Andersson:
- Nu susar det tungt genom ångande dalar, nu susar som stormen hans vagn över fjällen, Här sitter jag och röker min pipa på hällen, och känner på hur nattvinden smeker och hugsvalar.
Synonymer
trösta
Etymologi
Av fornsvenska hughsvala (”svalka sinnet”). Se hug.