höst

Substantiv

höst

  1. (tidsuttryck) den årstid som följer en varmare period (sommaren) och kommer innan en kallare (vintern)
    Kohyponymer: sommar, vinter, vår
    Besläktade ord: höstas, höstlig
    Sammansättningar: förhöst, höstblomma, höstdimma, hösthimmel, höstkantarell, höstlov, höstluft, höstlöv, höstmanöver, höstmörker, höstrusk, senhöst
årstid mellan sommar och vinter
  • armeniska: աշուն (hy) (asjun)
  • bokmål: høst (no) m
  • danska: efterår (da) n
  • engelska: autumn (en), (amerikansk engelska) fall (en)
  • finska: syksy (fi)
  • franska: automne (fr) m
  • färöiska: heyst n
  • grönländska: ukiaq
  • guaraní: araroguekúi
  • hebreiska: סתו (he) m (stav)
  • hindi: शरद् f (śarad), पतझड़ (patajhaṛ)
  • isländska: haust (is) n
  • italienska: autunno (it) m
  • japanska: (ja) (あき (ja), aki)
  • latin: autumnus m
  • nederländska: herfst (nl) m
  • nynorska: haust (nn) m
  • polska: jesień (pl) f
  • ryska: осень (ru) f
  • spanska: otoño (es) m
  • tyska: Herbst (de) m
  • ungerska: ősz (hu)
  • vepsiska: sügüz'
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: höst