idiom

Substantiv

idiom

• uttal: /ɪdɪˈoːm/

1. talat språk i säreget bruk

   Hennes rustika idiom var nästan obegripligt för utomstående.

   Etymologi: Sedan 1794, av grekiska ιδίωμα (idiooma) "egenhet".

2. fast språkligt uttryck (en grupp av ord eller en hel mening) med en egenartad, självständig betydelse vilken inte omedelbart framgår av dess beståndsdelars betydelser och därmed inte kan översättas ord för ord (såvida samma idiom inte finns i det andra språket), och som till skillnad från ordspråk kan böjas grammatiskt

   Hyperonymer: fras, uttryck

   Etymologi: Sedan 1945, av grekiska ιδίωμα (idiooma) "egenhet".

Besläktade ord: idiomatisk

Synonymer

Wikipedia har en artikel om: Idiom (språk)